Idag drabbades jag av oerhörda tankeställare och intressanta chocker. Det låter nog svårare än vad det är. När jag kollar in the Gunners kross av ett svagt Magpies, så kikar jag till PSGs laguppställning i matchen som gick samtidigt. I startelvan återfinns Makélélé och Clement, men inte en av förra säsongens bästa spelare, Chantôme, som spelat de båda föregående matcherna för PSG så här långt i ligan. Han återfinns på bänken. Direkt kom rubriken förbi i min skalle: ”Chantôme bara läkarundersökning från drömflytten till Arsenal”. Det var ju snack om en sån flytt redan i samma veva som Nasri värvades från Marseille.
Det var bara det att några minuter senare syns Patrick Vieira på Emirates Stadiums läktare. Kanske inte så konstigt ,tycker ni, trots allt hans gamla lag vi snackar om. Det som inte stämmer i detta är det faktum att Internazionale, Vieiras nuvarande klubb, har seriepremiär borta mot Sampdoria bara minuter efter slutsignalen på Emirates. Nu börjar skallen snurra på mig. Ska Wenger värva tillbaka sin gamla lagkapten och härförare? Ska han väcka killens karriär? Ska han verkligen värva TVÅ spelare som är 30+ under samma fönster?!
Gudarna måste vara tokiga.
Jag har just nu ganska trevliga drömmar i min hjärna, även om jag är vaken för tillfället. Tänk om Le Boss skulle få för sig att motsvara allas förväntningar för en gångs skull? Tänk om han verkligen spenderar pengar på en spelare som man vet vad man får av? Jag tror knappt mina ögon. Skulle vi få hem Vieira igen så kan det bli en trevlig säsong. Vi har faktiskt inte vunnit något sedan han lämnade klubben. Vi får hoppas att han kan få in rutinen och vinnarskallen i laget.
Det finns bara ett problem. Tänk om det inte blir någon deal för Wenger? Tänk om Vieira var skadad och skulle få hjälp av någon specialist i London, och då passade på att se sitt gamla lag spela? Tänk om Chantôme bara var petad? I så fall är vi ju tillbaka i det läge vi var innan avspark idag. Ingen spelare på väg in, inga speciella namn.
Jösses, vad silly season kan vara påfrestande. Men det är väl det som är charmen med det hela, antar jag.
Fektus går på djupet 