Tänk er Idol, detta program som är så otroligt populärt bland svenskar idag. Tänk er Idol, där man får se morgondagens popidoler smaka på stjärnlivet för första gången. Tänk er Idol, där folk helt utan någon tillstymmelse till självdistans kommer in och gör sig själva till åtlöje inför hela svenska folket. Tänk er Idol, där folk MED självdistans kommer in och medvetet gör narr av sig själva i TV. Det enda som fattas är en professionell programledare med självdistans som kan ställa de udda frågorna till udda folk. Där kommer Filip och Fredrik in i bilden.
Peter Jihde är oerhört professionell. Han har jobbat på TV-sporten i flera år på flera kanaler. Han vet vad man ska fråga en idrottsman om hur det kändes att göra mål eller att slå svenskt rekord på 100 m ryggsim. Däremot vet han inte hur man ska göra för att göra bästa möjliga underhållnings-TV.
Filip och Fredrik har sysslat med underhållnings-TV i flera år nu. De har haft blandad kvalitet på sina projekt, men faktum är att jag har skrattat åt allt de gjort. Allt från Ursäkta röran… till 100 Höjdare. Deras program har hela tiden riktat in sig på att göra så konstiga saker som möjligt till något seriöst. De ställer hela tiden frågor som är seriöst menade, även om de kanske inte låter så seriösa. I Idol hade detta passat utmärkt. Om ni ser framför er en kille som klätt sig i balettkostym och cowboyhatt, som ska in till juryn. Då vet de vilka frågor de ska ställa vilka kommentarer de ska ha för att på ett så effektivt sätt som möjligt kunna skapa en starkare karaktär för personen. Peter Jihde hade bara sagt: ”tjena, du ser rolig ut, vad heter du?” ”tror du att du kan gå vidare?”. Radarparet på Femman hade snarare sagt: ”tjena, kungen, fan, har du jobbat på den där dräkten länge eller?” ”tränat mycket för att komma i den?” ” ”hoppas att hatten inte ramlar av där inne”. Frågor som egentligen inte har något värde, men som ändå skapar ett slags intresse för karaktären. Killen blir på något sätt mer central än om han bara hade fått svara på Jihdes frågor.
En annan anledning till att ha dem med är för att de på något sätt gjort sig kända för att ha att göra med folk som inte har humor. Som när de gjorde Ursäkta röran och körde sina dolda kameran-inslag och totalt visade hur vissa kan vara humorbefriade. De kan driva med folk på ett snällt sätt som jag inte riktigt kan förklara. De är genialiska på att se drag hos människor som gör att de kan få människorna i fråga att verkligen nå ut genom rutan genom att de behandlar alla efter hur de är som personer.
Därför är jag för ett byte på ledarfronten när det gäller Idol. Det känns som det enda rätta efter ett par säsonger med en programledare som visserligen har utseendet, rösten, kroppsspråket. Men för att bli en Idol, så måste man ha Det, vilket de båda galningarna på Femman har. Dags att slänga fram plånboken och värva, herr Jan Scherman.
Fektus går på djupet 